Arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson menar att civilsamhällets insatser spelar en viktig roll för att förhindra att utanförskap går i arv. Samtidigt meddelar han att statsbidraget till etniska organisationer slopas i höstbudgeten. Ett märkligt resonemang som hotar vår kulturella mångfald och hämmar integrationen, menar Anna Livion Ingvarsson, verksamhetschef på Ideell kulturallians.
Vårt svenska föreningsliv är något som ofta pekas ut som unikt. Det lockar ovanligt många människor och de ideella föreningarna har en demokratisk uppbyggnad. Det är något vi är stolta över – och det med rätta. Det samlade föreningslivet har spelat en stor roll för demokratiseringen av det svenska samhället. Etniska föreningar är naturligtvis inget undantag. Som paraplyorganisation företräder Ideell kulturallians 22 medlemsföreningar, där allt från scenkonst till hembygdsföreningar och folkbildning ingår. Inom våra medlemsorganisationer finns hundratals etniska föreningar, bland annat inom SIOS (Samarbetsorganet för etniska organisationer i Sverige). I år firar de 50 år, men vissa av deras anslutna föreningar är långt äldre än så.
Etniska föreningar är således en viktig och betydande del av den svenska demokratin och civilsamhällets historia. Här samlas människor kring en meningsfull fritid, precis som i det övriga föreningslivet. Enda skillnaden är att man har ett intresse för en viss etnisk kultur som uttrycks genom exempelvis folkdans, musik, språkskolor, firandet av högtider eller genom att arrangera festivaler där människor får mötas över kulturella gränser. Det är verksamheter som berikar vårt kulturliv. Beslutet att slopa dessa föreningars statsbidrag går stick i stäv med många punkter i UNESCO:s mångfaldskonvention, som Sverige var ett av de första av 30 länder att anta 2005. Konventionen är en överenskommelse om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar. Unescos rapport Re|Shaping Policies for Creativity (2022) lyfter dessutom fram civilsamhällets aktörer som avgörande i arbetet med att främja kulturell mångfald.
Att öka integrationen bör vara ett prioriterat område i svensk politik. Men när bidraget till dessa riksföreningar nu slopas är risken stor att effekten blir direkt motsatt. För många människor som kommer till Sverige är en etnisk förening det första mötet med medbestämmande och en levande demokrati. Här kan man känna sig som hemma, samtidigt som man utforskar sitt nya samhälle och knyter kontakter. Beslutet är också en inslagen kil mellan personer med minoritetsbakgrund och etniska svenskar. Den svenska traditionen bygger på att alla föreningar har samma möjlighet att få statligt stöd, vilket gäller allt från kultur och idrott till kyrkan och politiska partier.
Att utesluta etniska föreningar som grupp är en stark signal som rimmar dåligt med den grundläggande idén om allas likabehandling. Men framför allt är det ett hot mot några av det ideella föreningslivets absoluta grundstenar – att skapa viktiga demokratiska mötesplatser och berika vårt samhälle genom mångfald och fri kultur.
Anna Livion Ingvarsson, verksamhetschef på Ideell kulturallians