Fem ledamöter från Ideell kulturallians styrelse skriver i GP Kultur om Göteborgs stad som riktar ett hårt slag mot studieförbunden och kulturen genom att riva upp grundläggande stödstrukturer.
Den kulturpolitiska styrningen påverkar den konstnärliga friheten, konstaterade rapporten ”Så fri är konsten” som Myndigheten för kulturanalys publicerade tidigare i år. Uppgifterna om hur ideologisk och byråkratisk kontroll tränger djupt in i kulturskapandets vardag gick som en chockstöt genom kulturvärlden.
Göteborgs stad är det senaste exemplet på hård politisk detaljstyrning av kulturen. Denna gång gäller det kulturverksamhet kopplad till studieförbunden. Hälften av verksamheten i studieförbunden är kultur. Stora delar av den ideella kulturen har koppling till studieförbund. Eller brukade, kanske vi borde tillägga.
Göteborgs stad riktar nu tre hårda slag mot studieförbunden. För det första skapas en stelbent byråkratisk detaljreglering där pengar ska fördelas efter en skönhetstävling med staden som bedömare i kombination med regler som i praktiken är omöjliga att uppfylla. För det andra har staden satt upp syften med allt stöd som strikt följer den styrande majoritetens aktuella politiska projekt. Och som kronan på verket riskerar stödet till studieförbundens kulturverksamhet att strykas.
Göteborg är inte bara en kommun av 290. Det är en storstad som många andra kommuner tittar på. Idéer sprider sig fort i kommun-Sverige. I flera kommuner, bland annat i Skåne, finns förslag om nedskärningar av medel eller hårdare styrning av medel för kultur och studieförbund. Om inte Göteborgs farliga politiska ingrepp mot kulturen avbryts är vi rädda att detta är startskottet på nästa våg av politiska ingrepp mot den fria kulturen.
Vi är samtidigt på väg ut ur en pandemi som det kommer ta lång tid att återhämta sig ifrån. Myndigheten för kulturanalys färska rapport ”Ett år med pandemin” visar att den del av kulturområdet som kräver fysiskt närvarande publik och deltagare har drabbats extra hårt. Rapporten visar också att offentliga kulturverksamheter har klarat sig bättre jämfört med aktörer inom ideell kultursektor. Slutbetänkandet ”Från kris till kraft – Återstart för kulturen” visar tydligt att kulturen är ett bräckligt kretslopp där en verksamhet ger förutsättningar för en annan.
Vi i den ideella kultursektorn är ytterst sårbara när politiska beslutsfattare använder penningens maktmedel. Vi måste ju söka pengar om och om igen. En stor del av vår finansiering är tidsbegränsad och kopplad till olika mål och villkor. Fria långsiktiga medel är en allt ovanligare hägring.
Inom studieförbunden möts en miljon engagerade deltagare varje år, på samma gång har studieförbunden också stor ekonomisk betydelse för professionella kulturskapare som får uppdrag genom studieförbunden. Många är de kulturutövare som kan tacka studieförbundens kulturverksamhet för sina framgångar. Det ser vi inte minst inom det vi kallar ”det svenska musikundret”.
I Göteborg hotas nu detta kulturens viktiga kretslopp, där män och kvinnor av alla åldrar – inte sällan människor som inte nås av kulturinstitutioners verksamhet – får tillgång till kultur genom professionella kulturutövare som får möjlighet att leva på att utöva sin konst.
Kulturens frihet är en demokratifråga. En frisk och vital samhällsdebatt kräver fria röster. Det behövs många röster som säger olika saker. Kulturen är alldeles för viktig för att reduceras till uppdrag styrda av upphandlarens kravlista. Kultur som följer maktens instruktioner förlorar sin kraft. Kulturen behöver vara oväntad, oförutsägbar och obekväm. Det är dags för att i praktiken stå upp för de höga idealen om principen för armlängds avstånd och kulturens frihet.
Textförfattare:
Magnus Aspegren, vd, Riksteatern
Monica Fundin Pourshahidi, ordförande, Folkrörelsernas konstfrämjande
Calle Nathansson, vd Folkets hus och parker
Anna Rydborg, ordförande, Ax – kulturorganisationer i samverkan
David Samuelsson, generalsekreterare, Studieförbunden