Begreppsguide

Ideell organisation innebär att verksamheten är ideellt organiserad och samlar människor kring gemensamma intressen. Organisationen bygger på demokratiska värderingar och drivs inte av ekonomisk vinst. Den fungerar ofta som en mötesplats där människor kan engagera sig och påverka samhället tillsammans.

Tillsammans utgör de ideella organisationerna en samhällssektor vid sidan av offentlig sektor, akademi, näringsliv eller enskilda engagerade personer.

Ideellt arbete eller ideellt engagemang är frivilliga insatser inom föreningar, organisationer och nätverk, och utgör grunden för mycket av den verksamhet som bedrivs inom den ideella sektorn.

​

Myndigheten för kulturanalys beräknar att värdet av den ideella kultursektorns ideella arbete motsvarar 8,4 miljarder kronor per år.

Målet för den svenska civilsamhällespolitiken är att villkoren för det civila samhället, som en central del av demokratin, ska förbättras. Det ska ske i dialog med civilsamhällets organisationer. Riksdagen har beslutat att sex principer ska vara vägledande för samarbetet mellan det offentliga och civilsamhället: självständighet och oberoende, dialog, kvalitet, långsiktighet, öppenhet och insyn samt mångfald.

Ideell kulturallians menar att en välutvecklad civilsamhällespolitik är avgörande för att ideella kulturaktörer ska få rimliga förutsättningar och kunna fortsätta stärka demokratin, bredden i kulturlivet och människors möjligheter att engagera sig i kultur på egna villkor.

En viktig del av svensk kulturpolitik är kultursamverkansmodellen, som infördes 2011 för att ge större utrymme åt regionala prioriteringar. Den bygger på dialog och samverkan mellan stat, region, kommun, civilsamhälle och det professionella kulturlivet i varje län. Genom modellen fördelas statliga medel via Kulturrådet till regionerna, som i sin tur fördelar statliga medel vidare till regionens kulturliv. Alla regioner tar fram en kulturplan för kommande treårsperiod och ska då samråda med civilsamhällets organisationer. Ideell kulturallians arbetar kontinuerligt och aktivt i den regionala kultursamverkan.

Delaktighet innebär att människor inte bara har möjlighet att ta del av kultur, utan också forma, påverka och skapa den samt vara med och påverka utbudet. Inom den ideella kultursektorn är delaktighet en grundprincip – både i själva verksamheten och i hur kultur skapas tillsammans med andra. Här finns också en stark tradition av deltagarkultur, där kulturformer som förutsätter gemensamt görande och samskapande ges utrymme.

​

Ideell kulturallians ser delaktighet som en förutsättning för ett levande kulturliv och en stark demokrati.

Kulturella rättigheter handlar om varje människas rätt att delta i kulturlivet, uttrycka sin kultur och sitt språk, ta del av konst och kulturarv och fritt utveckla sin kreativitet och sina uttryck. Rättigheterna slås fast i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR, artikel 15), och i artikel 27 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Även UNESCO:s konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar (2005) understryker staters ansvar att värna kulturella uttryck, deltagande och konstnärlig frihet.

Kulturell välfärd är inskriven i den svenska grundlagen, som slår fast att det offentliga även ska värna människors kulturella välfärd, vid sidan av den personliga och ekonomiska.

​

Ideell kulturallians betonar att den ideella kultursektorn har en särskild roll i att möjliggöra och försvara människors rätt till kultur – inte minst genom att främja delaktighet i hela landet och på egna villkor.

Kulturell mångfald rymmer olika traditioner, språk, uttryck och perspektiv i samhället, liksom de många sätt kulturen kan skapas, produceras, spridas och upplevas. UNESCO:s konvention om kulturell mångfald framhåller att en sådan bredd är en förutsättning för ett levande och dynamiskt kulturliv.

Ideell kulturallians menar att den ideella kultursektorn är en nyckel till att främja och fördjupa denna mångfald. Genom ett mångfacetterat föreningsliv får människor möjlighet att utforska nya idéer, möta olika kulturuttryck och utveckla sitt engagemang, vilket stärker både demokratin och kulturlivet.

Amatörkultur avser kulturutövande på fritiden, utan att utövaren har det som yrke eller huvudsaklig inkomstkälla. Begreppet är otydligt och används i olika sammanhang, och vi föredrar därför att tala om ”ideellt organiserad kultur som utövas på fritiden” för att undvika missförstånd.

KLYS (Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd) definierar begreppet så här: ”En professionell eller yrkesverksam kulturskapare är en person som försörjer sig på sin konst eller strävar mot att göra det, i kombination med hög yrkeskunskap, till exempel genom dokumenterad utbildning och/eller erfarenhet inom sin konstart. Det är alltså inte sysselsättningsgraden som avgör vem som är yrkesverksam. Begreppet ska förstås i relation till ett yrkesfält.”

Vi framhåller att professionella kulturskapare också kan vara ideellt engagerade eller samarbeta med föreningar, vilket breddar kulturlivet och skapar nya möten mellan konst och publik.

Den ideella kultursektorn är den del av den ideella sektorn som ägnar sig åt kulturområdet, där både professionella och fritidsbaserade utövare, arrangörer och föreningar verkar utan vinstsyfte. Här ryms både konstnärlig spets och bredd, vilket bidrar till ett mångfacetterat kulturliv.

Vi ser den ideella kultursektorn som en avgörande kraft i kulturlivet, eftersom den möjliggör att människor över hela landet kan skapa, uppleva och utveckla kultur på egna villkor, ofta i nära samverkan med lokalsamhället och andra engagerade aktörer.

Det civila samhället eller civilsamhället är, enligt riksdagens definition, en arena skild från staten, marknaden och det enskilda hushållet, där människor agerar tillsammans för gemensamma intressen.

Vi ser civilsamhället som en bred rörelse av föreningar och nätverk som är en förutsättning för demokratin och kulturlivet. Ett robust civilsamhälle ger fler möjligheter för människor att engagera sig och göra sina röster hörda.

Kulturpolitik bedrivs på nationell, regional och kommunal nivå för att uppfylla de kulturpolitiska målen kring bland annat kvalitet, mångfald och tillgänglighet. Riksdagen har beslutat att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund, att alla ska kunna delta i kulturlivet och att kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällsutvecklingen.

Ideell kulturallians betonar att den ideella kultursektorn är central för att uppfylla de kulturpolitiska målen, eftersom ideell organisering stärker kulturens självständighet, gör fler delaktiga i kulturlivet och främjar samhällsutveckling, konstnärlig utveckling, jämlikhet, mångfald och demokrati.

Kulturell infrastruktur avser de grundläggande strukturer som krävs för att kulturlivet ska fungera: lokaler, scener, teknisk utrustning samt de nätverk, organisationer och resurser som möjliggör att kultur kan skapas och upplevas.

Ideell kulturallians framhåller att ideella krafter bär en stor del av denna infrastruktur genom att driva arrangörsföreningar, hålla lokaler öppna och skapa nätverk som annars inte skulle finnas. På så vis blir kulturlivet mer tillgängligt och varierat.

Begreppet det kulturella ekosystemet beskriver samspelet mellan alla aktörer och resurser i kulturlivet, som institutioner, föreningar, platser, företag, initiativ, kulturutövare. Dessa delar ingår i ett dynamiskt ekosystem och är ömsesidigt beroende av varandra för att hålla kulturen levande i hela landet.

Principen om armlängds avstånd innebär att politiken sätter mål och ramar för kulturpolitiken, men inte lägger sig i det kulturella innehållet. Principen är grunden för en kulturpolitik som betonar kulturens frihet och viktiga roll i ett demokratiskt samhälle. Genom principen om armlängds avstånd blir skapas möjlighet att finansiera och främja kultur med offentliga medel utan politisk styrning, där en mångfald av konstnärliga yttringar och initiativ kan utvecklas fritt.

Kulturens egenvärde innebär att konst och kultur är viktiga i sig själva, inte bara för vad de kan användas till. Konstnärlig frihet handlar om att konst och kultur ska kunna utvecklas utan politisk styrning, yttre påtryckningar eller krav på att uppnå viss samhällsnytta.

Ideella organisationsformer skapar förutsättningar för initiativkraft och självständighet, vilket är viktigt för att värna den konstnärliga friheten. Den ideella kultursektorn möter upp och ger plats åt kulturuttryck som inte alltid ryms i offentliga institutioners ramar, vilket berikar hela kulturlivet.

Det fria kulturlivet syftar ofta på kulturella och konstnärliga aktörer som verkar utanför etablerade institutioner, till exempel fria teatergrupper, konstnärsdrivna utställningsplatser, koreografer och musikarrangörer. Begreppet används framför allt i kulturpolitiska och administrativa sammanhang för att skilja mellan institutionell kultur och fristående aktörer, till exempel vid utformning av stöd och bidrag. Det förekommer även i kulturdebatt som ett samlingsbegrepp för frilansare och fria grupper utan långsiktig institutionell bas.

Det fria kulturlivet överlappar delvis med den ideellt organiserade kultursektorn, men begreppen utgår från olika perspektiv: det fria kulturlivet betonar självständighet i relation till institutioner, medan den ideella kultursektorn definieras av organisationsform och förhållandet till det offentliga och marknaden.